HOTET MOT DEMOKRATIN

Den senaste veckan har medierna fått oss alla att prata om ”hotet mot demokratin”.

Debatten har uppvisat stora hål, som vi med denna text vill försöka fylla.
Vi ser ett antal problem med publiceringen av bild och namn på de 62 nazister                                                                                                                                                                       
och mc-gängmedlemmar som de fyra dagstidningarna Expressen,
Aftonbladet, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet
gjorde den 30 november 1999. Vi vill här kortfattat redogöra för dessa.
Tidningarnas publicering säger sig ha som syfte att bekämpa ”hotet
mot demokratin”, i deras mening nazisterna. Vi tror
dock att publiceringen i själva verket kan motverka det syfte
som tidningarna utger sig ha. Genom att hänga ut och demonisera 62 aktiva
nazister och våldsverkare målar man upp dessa individer som det
stora hotet mot demokratin. På detta sätt avsäger medierna sig sitt
eget ansvar för skapandet av nazism och odemokratiska krafter i
samhället. Nazismen förenklas till att bli en fara utifrån, individer som
från någon yttre ort hotar vårt samhälle. Vi ser 62 ansikten, som blir
ondskan personifierad.
Men det vi ser är bara symptomen. Själva sjukdomen glöms bort.
Att verkligen gå till botten med problemet nazism vore att titta på
vilka strömningar i samhället som bär ansvaret. Men våra svenska medier
väljer hellre att frossa i de tragiska dåd som är konsekvenserna av sjukdomen.
Fokus vänds bort från de långsiktiga förändringar som krävs för att
verkligen bekämpa nazismen. Om vi bara ser nazismen som ett hot mot
samhället – och inte en produkt av detsamma – kommer nazismen att bestå.
Medierna verkar dock i stora drag inte vara intresserade av att
diskutera vilken inverkan löneklyftor, arbetslöshet och
maktlöshetskänslan hos folket har på framväxandet av reaktionära och odemokratiska
tendenser. En anledning till detta är att de själva sitter i en
maktposition, som de inte gärna vill ändra på. Vi får aldrig glömma bort att
medierna i dagens samhälle är vinstdrivande företag, där sanning och
relevans ofta får ge vika för höga upplagor. Ett exempel med koppling till
just nazism och främlingsfientlighet är den löpsedel Expressen
producerade för ett antal år sen med texten ”KÖR UT DEM” – baserad på en
opinionsundersökning om svenska folkets inställning
till invandring. Ännu ett är Aftonbladets uppmärksammade samarbete med
nazister vid skapandet av nazistiska hotbilder framför Alexandra Pascalidous
respektive Claes Cassels ytterdörrar. Det är inte långsökt att se
dagstidningarnas antinazist-kampanj som ett försök att sopa tidigare
pinsamheter under mattan.
Ytterligare ett problem med publiceringen är pressetiken. Att våra
största dagstidningar har gjort bedömningen att de kan lägga
den åt sidan är allvarligt. Innan publiceringen hoppade tre inkopplade
tidningar av (GP, Arbetet och Sydsvenska Dagbladet) till stor del på
grund av just pressetiska skäl. En dörr har öppnats, och har
tidningarna en gång gjort denna bedömning – utan större protester från
allmänheten – är det inget som hindrar dem från att göra det igen. Och
vilka är det då som står i fokus? Det kan bara chefredaktörerna svara på.
Utan att försvara nazisterna och deras handlingar, vill vi också peka
på problemet att dessa 62 individer ställs bortom alla möjligheter till
förändring. Media ikläder sig rollen som domare och verkställare, och
dessa individer får stämpeln ”onda” i pannan för all framtid. De
sparkas från jobb, skolor och fackföreningar, och i dagarna har
försäkringsbolaget Folksam proklamerat att de 62 personerna fråntas
rätten till försäkring. Detta trots att avhoppare inte är något unikt, med Kent
Lindahl och hans avhopparprojekt som det mest kända
exemplet. För dessa 62 personer blir deras enda väg tillbaka till samhället
paradoxalt nog att gå ut i samma tidningar och göra offentlig avbön. Kommer
de att ”få” möjlighet till detta? Mediernas totala makt är
här uppenbar i all sin absurditet.
Med demoniseringen av 62 individer som ”onda”, i rak motsats
till alla oss andra ”goda” samhällsmedborgare, kan också mer
”rumsrena” främlingsfientliga organisationer som Skånepartiet
och Sverigedemokraterna lättare ställa sig på de ”godas” sida.
Vi har en fullständig polarisering, och den debatt som
behövs blir infekterad redan på förhand.
Innan medierna rannsakar sig själva och sitt eget ansvar, kommer vi
aldrig att få ett nazistfritt samhälle. En självrannsakan som
vi alla borde ställa oss inför, istället för att instinktivt två våra
händer från vår egen delaktighet i framväxandet av främlingsfientlighet. Då
kan vi inse att det inte är dessa 62 individer som är det verkliga hotet
mot demokratin. Det verkliga hotet är de fördomar som gror i de breda
folklagren och de ”sanningar” som förmedlas till oss via etern. Genom
att ställa en eller ett mindre antal individer ensamma till svars
för samhällets problem, kommer samhället i grunden att bestå. Samma
samhälle som skapar nazister.

Daniel Persson, 
Magnus Appelberg, 
Simon Jonsson,
Samuel Brorsson,
Daniel Jäderberg
Studenter


(Sprid denna text till alla på din mejllista. Den
enahanda mediadebatten gör våra alternativa informationskanaler än viktigare.
Mot strömmen i ett strömlinjeformat samhälle!)

Synpunkter kan lämnas till demokratihot@yahoo.com
vi stödjer detta brev
Pernilla Engström, 
Janina Bengtsson, 
Magdalena Hansen,
Moa Michaëlsson,
Helena Nilsson, 
Britta Grönkvist
Joakim Frost, M
alin Holm, 
Charlotta Svensson, 
Hanna
Ekdahl, 
Åsa Pemm,
Marie Ahlman, 
Marie Bredler